Efter ett långt kvällssamtal känns livet ganska enkelt trots den tragiska rivstarten. Snart tror jag att ett speciellt ljus kommer att få brinna. Ett ljus som en god vän gav mig för länge sedan, ett drömprinsljus i form av en liten groda.

Ibland måste man säga stopp och NEJ. För en del är det svårt att förstå att man säger nej och ifrågasätter det beslut man tagit. Det finns så många parametrar i en människas liv som vi inte känner till och som man kanske inte alltid vill prata om eller berätta för någon annan om, hur nära vän man än är.

Jag brukar allt som ofta ställa upp på mina vänner när de behöver hjälp i någon form men så fort jag säger "nej jag har inte möjlighet" så blir en del sura och slänger ur sig både det ena och det andra och ifrågasätter mitt beslut om vad jag ska göra med min tid.

Nattugglan sitter i solskenet och njuter. Räknar ner tills hon får slå sig ner på en gren som väntar.

Idag är Hycint Bucket i sitt esse, med en skarp och skärande röst så konstaterar hon att andra kollegans man inte aaalllls var så högavlönat och fint som Hyacint trodde. Hon har alltid trott att andra kollegans man är riktigt uppe i smöret p.g.a sin utbildning och titel och sääääkert hade lika mycket betalt som en läkare minst. Nog måste väl det vara jämförbara yrken

Nattugglan har fått luft under vingarna, flyger lågt och stilla, bidar sin tid, väntar på att slå sig ner på grenen och studera omgivningen. På lördag morgon flyger nattugglan över länsgränsen och sätter sig ner och iakttar. Hoppas på god jaktlycka

En dag med ett tufft beslut att fatta, hunden måste få somna in. Det är svårt att se en nära vän lida som inte kan tala om vad som felas. Nu är hon i hundhimlen.

Den här dagen blir inte lätt. Tungt beslut ska fattas och jag är helt ensam om att fatta det beslutet. Förvisso väntar nya äventyr runt hörnet, en nystart kanske. Vem vet?

Tänk vad världen kan vara liten ibland. Jag känner någon som är släkt med någon vars kompis jobbar med nån som känner mig och sträckan i km kan vara 450.