Det var mörkt och tyst i Gruvan i morse när jag kom in. Hörde någon hosta lite, inga röster och inga steg. Inte ens vid vattenhålet (kaffemaskinen) hade någon samlats. Gruvgångarna var också tomma, inga möten idag? Konstigt.

Häpp! Det kommer en taxi, Cirkusdirektören kliver in, tro om han ska ut och flyga? Jag har i alla fall inte beställt någon biljett åt honom, men det finns ju andra som kan ha gjort det under helgen, jag vägrar ju att ha telefonen på när jag är ledig. Cirkusdirektören kommer alltid på något som ska göras inför måndagen.

Tänk så lätt rykten kan uppstå. Tissel, tassel, felsägningar eller rent av felhörning (vet inte om det finns något sådant ord). Bakom rykten ligger det ju ibland en sanning eller kanske en önskan om sanning hos den som sprider ryktet och inte har all fakta. Det senaste ryktet i Gruvan rör sig om två små barns ögonfärg, har de möjligen samma pappa? Har pappan flera mammor till sina barn? Medeltid i Gruvan ibland. Den spanska inkvisitationen skulle gnuggat händerna.

Som tidigare sagt har vi i det här landet möjlighet att själva välja hur vi vill leva våra liv, ja vissa begränsningar finns det ju men i stort kan vi välja. Vi kan välja vart vi vill bo, med vem vi vill leva, om vi vill motionera eller bara slappa i soffan, om vi vill äta pasta eller potatis. Vi har också möjlighet att välja bort en del saker i våra liv, välja bort sånt som inte bara påverkar oss själva utan även familj, kollegor och vänner, jag tänker då närmast på överkonsumtion av alkohol. Jo man kan välja bort och då är det bortvalt, det finns nog ingen eller i alla fall ytterst få som klarar av att gå från en överkonsumtion till en "normalkonsumtion". Det kan tyckas att det är lätt för mig att säga och det. Idag får nog en duktig person lämna sitt jobb för evigt p.g.a överkonsumtion. Duktig när personen är nykter och osynlig (för det mesta) när personen är onykter

Mod är ju väldigt individuellt hos människor, för en del krävs det mod att tanka bilen och för andra så slår livet in på en helt ny bana. Ibland kan det behövas en kris i en människas liv för att vakna upp och se möjligheterna. Just nu beundrar jag en kollega som har ett otroligt mod att göra något bättre i sitt liv. Hon har gjort många modiga saker förut men att som vuxen byta stad, arbetsgivare, bostad och allt som hör till är otroligt modigt. Man kan tycka att det är tryggt och bra som man har det även om man inte har det bra i sitt äktenskap eller på sitt jobb - ja är det så man vill ha sitt liv är det väl ok men i det här landet har vi möjligheten att förändra och påverka hur vi vill leva våra liv. Jag önskar dig all lycka på vägen bästa kollega, jag kommer att sakna våra fikastunder men allt roligt vi har haft finns ju kvar som fina minnen.     

Han var ju lite kul han, Povel Ramel som skrev den texten, inte för att jag känner igen mig men den är klurig och fantasifull.

Morgonen har startat bra, det är lugnt i Gruvan nu på morgonen men cirkusdirektören messade igårkväll och ville ha tågbiljett hem från Kungliga huvudstaden i eftermiddag.

Själva ballerinan trippade över parkeringen för en stund sedan, hon såg så lycklig ut så hennes make måste nog ha varit generös i helgen ha ha ha. Nä nu ska jag vara snäll, det är ju måndag.

Nu kom gruvbasen/platschefen in, den har tagit sovmorgon idag, halkat runt hemma på sin gård i avsaknaden av grus.

Ja så är det att jobba i en gruva med en cirkusdirektör och en ballerina som styr.

Vi hittade en ny filial i gruvan. En okänd del av verksamheten och den har grävts fram av en riktig arkeolog. Cirkusfilialen. Det är cirkusdirektören med sin piska, det är ballerinan och så en massa små cirkusapor. Nu är nog snart gruvan komplett, en skumtomte som inget vet, en cirkusdirektör, en ballerina som dansar efter piskan. Spännande arbetsplats eller hur?

Gruvans ledning har länge varit föremål för rykten om allt möjligt. Att ledningen sidsteppar och har bortamatch, gasar sin dumpers för hårt och inte drabbas av böter, väljer in släkt och vänner för att bara ha vänner runt sig och skjuter fiender i ryggen. Frågan är om gruvledningen vet vem som är fienden?

Idag var det min tur att ha det årliga utvecklingssamtalet med platschefen. Fick beröm för min förmåga att jobba ad hoc, inget drömläge eller jag vet inte ens om man kan berömma för ett sådant tillstånd. Men hon ser vad jag gör emellanåt eller rättare sagt, jag har blivit duktigare på att tala om vad jag gör.