Som tidigare sagt har vi i det här landet möjlighet att själva välja hur vi vill leva våra liv, ja vissa begränsningar finns det ju men i stort kan vi välja. Vi kan välja vart vi vill bo, med vem vi vill leva, om vi vill motionera eller bara slappa i soffan, om vi vill äta pasta eller potatis. Vi har också möjlighet att välja bort en del saker i våra liv, välja bort sånt som inte bara påverkar oss själva utan även familj, kollegor och vänner, jag tänker då närmast på överkonsumtion av alkohol. Jo man kan välja bort och då är det bortvalt, det finns nog ingen eller i alla fall ytterst få som klarar av att gå från en överkonsumtion till en "normalkonsumtion". Det kan tyckas att det är lätt för mig att säga och det. Idag får nog en duktig person lämna sitt jobb för evigt p.g.a överkonsumtion. Duktig när personen är nykter och osynlig (för det mesta) när personen är onykter

Tjolahopp så var helgen över. Fylld av festligheter och besök.

Jag måste göra något åt mitt fantastiskt dåliga omdöme, nu blir det till att MYCKET hårt granska de grodor och paddor som kommer i min väg. Det här var det yttersta bottennappet. Nu kan det väl bara vända.

Och hur löser jag det här nu då? Supertabbe nr 1. Det var ett träsktroll som visade sig ha allt jag inte uppskattar.

Mod är ju väldigt individuellt hos människor, för en del krävs det mod att tanka bilen och för andra så slår livet in på en helt ny bana. Ibland kan det behövas en kris i en människas liv för att vakna upp och se möjligheterna. Just nu beundrar jag en kollega som har ett otroligt mod att göra något bättre i sitt liv. Hon har gjort många modiga saker förut men att som vuxen byta stad, arbetsgivare, bostad och allt som hör till är otroligt modigt. Man kan tycka att det är tryggt och bra som man har det även om man inte har det bra i sitt äktenskap eller på sitt jobb - ja är det så man vill ha sitt liv är det väl ok men i det här landet har vi möjligheten att förändra och påverka hur vi vill leva våra liv. Jag önskar dig all lycka på vägen bästa kollega, jag kommer att sakna våra fikastunder men allt roligt vi har haft finns ju kvar som fina minnen.     

Så gick helgen i en rasande takt. Jag vet inte riktigt vart tiden mellan fredagkväll och måndagmorgon tog vägen. Plöjde i alla fall igenom en serie som gått på tv, jag ser ju inte annars så mycket tv. Ja den var ju ganska bra faktiskt, det kommer väl någon säsong 2 också.

Tillbaka på jobbet i alla fall, ordningen är återställd och chefen är på plats

Söndagsmorgon, ligger kvar i sängen. Det är tyst bara vinden som river i markiserna. Ska försöka göra nåt vettigt av den här dagen nu när kroppen har gått tillbaka till normalläge efter förkylningen.

Jag tycker att jag är ödmjuk och tolerant gentemot andra människor men ibland så funderar jag varför ska man vara det?   

Igår när jag skulle köra ut från parkeringen på jobbet så ser jag en kollega (55 ÅR) som jobbar i ett annat hus, hon väntade uppenbarligen på maken och skjuts hem. Jag måste köra ganska nära eftersom det är lite trångt, jag tänker precis höja handen och vinka när människan ser mig och VÄNDER sig om in mot väggen och ryggen emot mig. Hon står med sin näsa ca 20 cm från husväggen tills jag åkt förbi (kollade backspegeln), jaha och vad hade jag gjort henne då? En del är bara så himla osmidiga.   

Man kan älska på så många olika sätt. Mina barn och syskon älskar jag över allt annat även om de ibland sårar eller gör mig besviken, min kärlek till dem finns alltid.

Mina vänner tycker jag väldigt mycket om, en del mer och andra mindre, de kan ibland också såra eller göra mig besviken och då försvinner lite av det magiska med vänskap. En del mycket få vänner kommer alltid att finnas på en särskild plats i mitt hjärta.

En ny partner kan kanske få lite svårt att trängas med alla som delar på min kärlek men det finns en ledig plats för honom också.