Igår så bröt tonåringens far tystnaden efter 6 veckor. Han har inte hört av sig till mig och inte heller till sin yngste son. De bråkade för en tid sedan och båda yttrade väl en del saker om varandra och sen har det varit dödstyst. Han bor två kvarter ifrån oss, så det är ju inte långt precis. Han ringde och frågade hur det var med hans son, som inte hört av sig på så lång tid. Min fråga till honom blev om han hade hört av sig då? Nä sonen svarar ju ändå inte. Det kan ju bero på att han har en telefon som inte går att prata i utan bara skicka meddelanden. I vilket fall som helst så undrade han hur länge sonen skulle vara sur? Av mig fick han bara svaret - Vem är vuxen i er relation?  

Som förälder till halvstora barn har man ett lika stort ansvar att faktiskt vara vuxen som när barnen var små, man kan inte lägga det ansvaret på den unge själv, att upprätthålla goda relationer med sina föräldrar.