Massor med härlig kallsnö, lättskottat. Just nu snöar det bara lätt. Kallt, vintrigt och så fint.

Nattugglan har vilat lite från skrivandet. Känner sig fortfarande påverkad och tom efter den goda vännens förlust. Men det är inget som man kan göra något åt.

Ja vad säger man om kärleken, alldeles fantastisk när den fungerar, alldeles katastrofal när den inte fungerar och skapar tomrum när den inte finns

Nattugglan har inte frusit fast, bara haft lite cybervila.

Vardagen fortsätter att rulla på efter vännens död. Det känns tomt, jag var på väg att ringa henne förut men kom på mig att det går ju inte. Måste även plocka bort hennes namn från e-postlistor och sånt. Känns ganska jobbigt faktiskt.

Dilemma och kaos i mitt stenhjärta.

En tidigare dejt hörde av sig, han som jag valde bort för att jag kände att han inte var riktigt ärlig med sig själv och med mig. Han var på väg ur sitt förhållande visade det sig när jag pressade honom och några fler avgörande detaljer. Idag så ringer han och ber om ursäkt???? Ursäkt att han inte hade varit riktigt ärlig men förklarade det med att han var lite osäker och så inför att bli singel. En sån som alltså är livrädd för att vara ensam. Hm är det en man som man kan lita på egentligen eller. Han är ju helt fantastisk och allt stämde så bra mellan oss, han påminde mig om vad jag saknat länge men..... lögner tar hårt och slipar och gör mitt stenhjärta hårdare.

Det blev en kort natt, tankarna kom och gick, hade svårt att komma till ro helt enkelt.

Det var jag tydligen inte bara jag som hade svårt att komma till ro kunde jag sedan läsa, många som vände och vred sig. Helgernas baksida när man sovit länge på morgonen och varit uppe och tassat på halva natten. Sen allt annat som gårdagen förde med sig gjorde väl inte saken bättre.

Försökte t.o.m att lyssna på en supertråkig ljudbok som jag lagt åt sidan men till slut hörde jag inte ens vad uppläsaren sa. Jag vet att det kommer att bli lättare att sova ikväll.

inatt är det svårt att komma till ro. Sovit för länge på morgnarna under helgerna och så det som hänt gör det svårt att låta sömnen ta över. Jag som i vanliga fall lägger mig ner på kudden och sover.

Gråtit, tröstat, gråtit igen. Funderat, pratat med en av mina äldsta vänner och uppmanat henne att inte lämna den här världen utan att säga till först. Jag har ju trots allt varit hennes närmaste anhöriga i många år när hennes son var för ung. Även haft samtal med en annan god vän som är duktig på att lyssna. Det blir en tuff dag på jobbet imorgon.